"Min" bankman ringer. Det gäller faktumet att jag har ränterabatt som helkund, men att jag uppenbart inte kör allt hos dem. Typ inget utom bolån. Så kan det inte fortsätta. Det kommer att bli dyrare. Mycket dyrare. Jag säger att i min värld har hon en bensinmack. Jag tankar all bensin där. För priset är bra. Massor av bensin varje år. Sjöar av bensin. Ibland besöker jag hennes butik också. Biltillbehör, om de är bra och billiga. Verkstaden. En korv, lite snus... Ett hyrsläp. Men, om priset på min bensin hänger på att jag förbinder mig att köpa all min mat i hennes kiosk, alltid hyra släp av enbart henne, inte ens snegla på en dunk spolarvätska på ICA Maxi - då kommer jag att tanka någon annanstans. De senaste 5 åren har jag tankat för över miljonen, fortsätter jag. Utan att de lagt en timme på mig som kund. Allt står och tickar. Automatiskt. De gör miljardvinster. Varje kvartal. En galen tanke. Värdera mig som kund på vad jag betalar er, istället för antalet artiklar ni kan låsa in mig på. Är inte det... rimligt? Hon säger att hon inte vet vad jag betalat för min bensin hittills men vi måste likväl träffas för att diskutera vilka andra prylar i hennes butik som jag skall köp av enbart henne. Så är det. Annars blir nog ändå min soppa dyrare. Mycket dyrare. Ridå. Ska vi starta en bank?
Galet berörd av att världen blivit så mycket fattigare idag.
Att Steve var på väg förstod jag nog redan för något år sedan. På keynoten i september 2010 bar hans ansikte märket, han hade magrat påtagligt, kroppen såg skör ut och hans röst saknade stuns. Idag är det tydligt för mig att att jag på sätt och vis sörjt sedan dess.
Men idag är en annan sorg än mer påtaglig. Tomheten när världen förlorat något oerhört viktigt. En av de där okända faktorerna som skapar den stora dynamiken är borta.
En karaktär som Apple själva beskrev så pricksäkert i en copy från 1997 - året då Steve återvände till Apple.
Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers. The round pegs in the square holes.
The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo. You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them.
About the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They invent. They imagine. They heal. They explore. They create. They inspire. They push the human race forward.
Maybe they have to be crazy.
How else can you stare at an empty canvas and see a work of art? Or sit in silence and hear a song that’s never been written? Or gaze at a red planet and see a laboratory on wheels?
We make tools for these kinds of people.
While some see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.
Jag har förstått att ni har kommit hit av massa olika anledningar. Och det finns ju ett stort intresse för en bok som har kommit ut till min ära, så att säga. Det beror på hur man ser på det. Och bara för att ni ska förstå det, jag har inte hunnit läsa boken. Vi fick den väldigt sent i går eftermiddag. Hela dagen, eller i alla fall halva dagen i går var jag faktiskt på annat jobb. Jag har faktiskt inte hela tiden att sitta och läsa böcker tyvärr på dagarna, som ni kanske gör. Jag var faktiskt på Klara kyrka i Stockholm, vilket var ett väldigt intressant besök. Även prinsessan Madeleine har varit där och prins Carl Philip har jobbat där med olika projekt. Och jag var där hela hela förmiddagen i ett. Ja, jag sitter ordförande i en minnesfond från mina föräldrar, och vi har möjligheten och vi ska göra ett projekt tillsammans för behövande människor, och framförallt behövande ungdomar. Det var en stor upplevelse att möta människorna där. Sen har jag då funderat på det här med att jag skulle recensera den här boken. Och det är ju inte så himla lätt om man inte har läst den. Och det måste ni förstå. Det har jag inte kunnat göra och jag måste passa i den frågan, jag kan inte recensera en bok som jag inte har läst, det måste ni förstå. Jag har emellertid på grund av en massa rubriker förstått vad den här boken kan handla om. Och med tanke på de rubrikerna, så har jag självklart talat med både familj och med drottningen. Vi vänder på ett blad, ungefär som ni gör i era tidningar, och ser framåt i stället. Och vad jag förstått, enligt boken, är det här situationer långt, långt tillbaka i tiden. Vi ser framåt. Det ska bli fint. Men för att kunna jobba som vi gör så måste vi också ha en möjlighet, och nu vädjar jag till er faktiskt, till ro. Vi har vissa förpliktelser att uppfylla, och vi har jobb nästan varje dag. Till exempel, jag ska åka till Kina på söndag. Och det gör jag med stor glädje därför att det är tillsammans med en stor näringslivsdelegation, ungefär 30 personer från svenska näringslivet, tillsammans med en del från universitetet. Vi ska besöka olika företag och universitet i Peking och i Shanghai. Där kommer jag befinna mig nästa vecka, därför kommer jag inte vara anträffbar, så ni bara vet det. Därmed har inte jag så mycket mer att säga för dagen, jag hoppas att ni har fått litegranna. Bergen finns här. Vi har jobbat med restaurering av älgstammen, den har ju gått ner lite. Men nu med gott samarbete med Sveaskog och med dem som jobbar här uppe så håller vi på och bygger upp nånting. För det är ett fint område, vi jobbar för det rörliga friluftslivet. Och vi tror att det finns en vändning på gång, därför har vi en mindre avskjutning med älgar den här gången, och vi har en reglerad avskjutning. Vi försöker få upp de stora älgarna för att röra sig på bergen. Och det är fantastiskt. Jag har sett rumporna av två älgar, kunde inte säga vilket kön, det var ganska trångt när de försvann. Och det är ungefär mina upplevelser den här gången. Så kan det vara i älgskogen, minsann. Men ni är alla hjärligt välkomna tillbaka nästa år. Jag kommer att vara här nästa år, och det blir samma träff. Men det är inte säkert att lika många kommer nästa år. Men ja, hjärtligt välkomna och därmed tackar jag för mig. Tack ska ni ha, väl mött nästa gång. /Skogens Konung Fotnot Detta är ett tidsdokument - en oförfalskad ögonblicksbild av Sverige 2010. I bildens centrum står landets statschef. Nog så. Kul är det. Överträffar dikten med råge.
Det börjar närma sig! Det börjar äntligen närma sig slutet av november och tidpunkten för att framtidssäkra vår villa med Fiber från Telia är snart här.
För det var ju så det lät i juni i år när ovanstående fantastiska erbjudande damp ner i brevlådan: Nu fanns chansen att gör en god investering till ett förmånligt pris och ansluta vårt lilla hus till Telia Framtiden.
Och kramar man framtiden på betald arbetstid har man ju inget val, så in med fiberbeställningen och ett race påbörjades för att se till att avsluta telefoni och bredband lagom till det preliminära installationsdatumet i slutet av november. Nåja, vi la till en månad extra - kan ju vara skönt att ha lite marginal om framtiden skulle försenas... .
För avslutas skulle det. Det var ju ett all or nothing erbjudande, som jag tidigare berättat om i denna blog. Fiber installerat till subventionerat pris om du gapar och sväljer Telia som din kompletta leverantör av TV/Tele/Internet de kommande 3 åren!
Det var inte smärtfritt att komma ur Bredbandsbolagets käftar. Jag hade nyss signat upp för ett år, och förvisso inte fått något levererat ännu men för att bryta detta nu, två månader innan det skulle starta, ville BB ha 1200 kr ... . OK, sa jag - skall man framtidssäkras så kostar det förstås.
Men, men - sedan var det mesta löst och en njutningsfull väntan på framtiden vidtog.
Det kan vara en fråga om läggning, eller kanske bara barnslig entusiasm men nu började det närma sig tidpunkten då entreprenören enligt erbjudandet skulle kontakta oss för att planera grävning och anslutning, så jag går förstås in på Telias webb för att gotta mig åt hur oerhört nära jag nu är Framtiden. På telia.se skulle den löpande informationen om installationsarbetet visas och eftersom hälsan tiger still borde det sålunda här bekräftas att planerna löper på enligt överenskommelse.
Host!
I det grå utrymmet i bildens högerkant ligger Skuru. Ett stenkast från sundet bor jag och det är INTE på kartan längre... I löptexten nedan har Skuru nu november 2011 som leveransdatum. 2011.
Hmmm. I texten framgår det förvisso att detta är det datum då den sista kunden beräknas vara ansluten så november 2010 är ju fortfarande inte uteslutet. Eller hur? Lägg därtill att Telia, kommunikationsjätten, naturligtvis hade kommunicerat avsteg från avtalet vi slöt i somras om leveransen skulle försenas lite. Typ med 1 år. Då ser ju min framtid ljusare ut, inte sant? Ge inte upp nu Andreas - ring dem!
Jag ringer och kommer blixtsnabbt fram till Peter som engagerat tar alla mina uppgifter och sedan knattrar på sin terminal... : - Mja, säger han på skön norrländska. Här ser det ju ut som att leveransen sker andra kvartalet nästa år... . (Det är vedertaget att supportpersonal företrädelsevis skall tala dialekt - det har en positiv effekt på svallande kundreaktioner.) Men, fortsätter han, jag tar dina uppgifter så får de ringa dig med detaljerna.
Tystnad. Ok. Tack då!
En mindre tilltalande version av mig skulle tro att det pågår ett rävspel om fiberkunderna i Nacka. Artiklar på IDG talar om spel i gränslandet mellan politik och näringsliv. Den påkostade broschyren i juni i år var kanske inte så mycket ett bindande erbjudande. Tänk om det var en marknadsundersökning. Ett sätt att kolla potentialen i projektet. Får vi ekonomi på detta? Hur många signar om vi erbjuder dem detta i en överskådlig framtid? Sen kan vi ju i skymundan skjuta leverans framför oss. Tills nån skriker. Och gömma oss bakom friskrivningar som "preliminär leverans", "tjäle kan försena" och "faktiska datum kommunicerar vi på vår webbplats".
Nåja, jag spekulerar fritt och kommer snart att bevisas om motsatsen. Snart ringer Peters kollegor med det friska beskedet att 100 MB rinner in med framtiden i den gamla villan i slutet av november, och att allt annat är paranoida vanföreställningar från en gnällig medelålders man.
Sådan är nämligen framtiden. Ljus och omedelbart förestående.
Efter många år i konkurrenternas famn återvänder jag privat till Telias tjänsteutbud. Bakgrunden är att enbart Telia kommer att erbjuda anslutning till det fibernät som snart dras i gatan där vi bor, och erbjudandet är i korthet: köp allt av oss eller missa fibertåget. Allt betyder i detta fall internetaccess, fast telefoni och digitalTV.
Nåväl, tänker jag, det kan bli ett intressant experiment. Privat har jag inte varit Teliakund sedan de tappade monopolet på fast telefoni. Anledningen att lämna dem var uppenbar: telefoni är i princip inte en kvalitativ tjänst i sig. Funkar det så funkar det oavsett vem som fakturerar mig. Det enda egentliga sättet att utmärka sig som leverantör är pris och kundbemötande med angränsande erbjudanden och inget av dessa två områden var Telias hemmaplan när jag fick chansen att kliva av. Så jag klev av.
Nåväl, åren har gott och nu är det dags igen. Och jag närmar mig faktiskt Telia med en hel del nyfikenhet: vad har hänt under dessa år? I vilken utsträckning har man mött konkurrensen? Är man rent utav i framkant och driver utvecklingen? Tveklöst finns det ju många smartskallar på Telia - märks det som kund?
Kanske blir detta en anspråkslös följetång. Kanske blir jag så småningom stans nöjdaste kund. Men behovet av att ventilera detta med dig uppkom som ett uttryck för mitt terapeutiska behov efter mina första möten denna telekomgigant. Jag hoppas innerligt att jag inte har något att skriva om framöver, men här kommer
My-life-and-Telia-S01E01
Mitt uppdrag idag: lista ut var den där iPhonen tog vägen som vi beställde nu när vi skulle bli helkunder. I samband med beställningen fick jag en bekräftelse via mail. Bra så. I det fanns den obligatoriska "Följ din order"-länken, vilken leder mig till en kryptisk landningssida där jag skall logga in med för mig ännu okända uppgifter:
Så, istället för en trackinglänk med just mina personliga uppgifter inbakade och krypterade i själva länken, så ska jag logga in på en generell sida. Med med vad? Två fält utan fältbeskrivning... och avtalsprodukter?
Ok, jag nappade ju iof sig på ett Coop-brandat erbjudande så jag räknas förmodligen in i Coops avtal, men den slutsatsen hjälper ju inte mig. Jag får bege mig till Telia.se istället för att tracka min order.
Väl där finns inget element som verkar vara skapat för ordertracking, men en sökning i på "order" i sökrutan (den lilla) ger mig en träfflista där nummer tre är en länk till en pop up (!) med en ordertrackingfunktion. Toppen - den öppnas i ett eget fönster och jag kan nu fylla i Förnamn/Företag resp ordernummer. Direkt ser jag att det ordernummer jag fått i mitt mail inte har samma format som det skall ha enligt instruktionen. Ett försök med de uppgifter jag fick med mailet bekräftar också att denna trackingfunktion inte vänder sig till mig. 10 minuter och jag är på ruta ett.
Hmm, ny strategi - jag registrerar mig på "Mina sidor" och kanske kan följa mina transaktioner där, tänker jag och går tillbaka till telia.se. Nu börjar formulärexercis i sin primala form.
Jag väljer användarnamn - och fyller i resten. Får meddelande att användarnamnet var upptaget och får börja om. Jag hamrar in nya mer kreativa uppgifter och får redan på att mitt lösenord uppenbarligen var för komplicerat - här uppmanas man att använda enbart bokstäver och siffror. På tvärs med en ökande medvetandegrad på resten av nätet angående lösenordens komplexitet.
5 minuter senare har jag lyckats registrera mig men nu börjar jag bli frustrerad. Jag kommer nämligen inte in. Inte utan någon typ av aktivering som bekräftelse på att jag är jag. Över hela världen skickas det mail direkt efter registrering med svarslänk i - men inte här, på Telia ska jag välja mellan SMS, Brev i brevlådan eller BankID-varianten. Medan detta står klart tvingas jag byta browser eftersom Safari inte stöds av Telia för detta ändamål. Ok då, nu, med Firefox, är jag redo att aktivera medelst BankID när jag möts av:
Gah!
SMS då? Mmm, problemet är ju att jag är på jakt efter orderinformation om den telefon som jag inte fått, alltså - SMS till vadå? Jag försöker med numret till den Telialur som jag har via jobbet men den stod det inte mitt namn på. Den gubben går inte, och jag ger upp för denna gång. Efter 20 minuter med Telias webb är jag fortfarande inte kund på Mina sidor och har ingen koll på var luren är. Ringa dem? Jo, det förstås... kanske kan man misstänka att det är en del av ambitionsnivå med Mina sidor - ett samtal är ju i alla fall core business. Men jag är som folk är mest. Jag ger upp istället.
Missnöjd med upplevelsen och full av misstankar att detta företag fullkomligt missat hur unga pigga företag strömlinjeformar registreringsprocesser med fokus på Funnel drop off rates, och istället stagnerat i en modell som hörde 1990-talet till.
Detta kan som tidigare sagts bli en följetång, eller så stoppar det här. Idag avstår jag jag från kloka slutsatser om hur viktigt det är att varje detalj i ditt kundbemötande präglas av sådant du vill ladda ditt varumärke med, eller att man äter sin egen hundmat så regelbundet att man hittar samtliga flaws i gränssnittet mot kunden innan kunden själv hinner bli långrandig i en bloggpost. Det finns dessutom redan så mycket läsvärt om detta på nätet, och jag kan ju haft otur idag. Eller hur?
Life in a day! En fascinerande projekt i tidstypisk social anda, beskrivet av en av initiativtagarna Ridley Scott på www.youtube.com/lifeinaday, avslutade en fas idag när uppladdningstiden för bidrag gick ut. Vår 24e juli blev lite speciell, men i transparensens namn kör vi full monty och hoppas att twittra från Sundance Film Festival 2011!
Jag älskar verkligen rutinen vid mors och farsdag som de har på förskolan: en litet alster med några punkter som barnen själva får dikta om eventuella styrkor hos föräldrarskapet. Idag hittade jag den senaste farsdagsgåvan, författad av femårige Leo själv. Inte illa faktiskt!
